Mellanvalsfeminism?

Feminismen fanns inte på kartan i årets valrörelse. Nu har vänsterpartiets feminister organiserat sig för en förändring. Som Lars Ohly själv sa på Feministiskt forum så är det en självklarhet för vänsterpartister representanter runt om i Sverige att kalla sig socialist, men det är inte samma självklarhet när det kommer till feminism. Det är därför positivt att vänsterpartiets feminister bildar ett kvinnoseparatistiskt nätverk där feminister kan diskutera ostörda och sedan i samlad trupp förändra partiet.

Det behövs för när vänsterpartiet skapade en öppen blogg där partimedlemmar fick lämna förslag på förändring lyste feminismen med sin frånvaro och männen dominerade. De enda två feministiska bidragen var väldigt kloka men sorgliga vittnesskildringar från Ida Legnemark och Marianne Ericsson av ett parti som har feminismen i bästa fall som ett bihang till socialismen.

Nu har feminismen i uttalanden fått vara en av partiets prioriterade ämnen tillsammans med ”miljö, kamp mot rasismen, boende, arbetsrätt samt välfärd”. Maria Jansson förutspådde i en debatt på feministiskt forum att detta är en valtaktik, att i mellanvalsperioden prata feminism men att vid valår hålla tyst för att det finns en stor rädsla för att få feminismen och därmed Fi på dagordnigen.

För Vänsterpartiets största bidrag till feministiska diskussioner under valrörelsen 2010 var den antifeministiska kampanjen mot Feministiskt initiativ där man vägrade diskutera politik utan enbart hävda att en röst på Fi var en bortkastad röst. Eller som Jonas Sjöstedt frågade sig: ”Jag kan inte låta bli att önska att F! hade sökt någon sorts valteknisk samverkan med något av de rödgröna partierna.” Han vet mycket väl att inget parti ens är intresserad av en sådan uppgörelse, allra minst vänsterpartiet, men lägger ändå bekvämt skulden på Fi.

Det är med andra ord viktigt att vi stöttar de enskilda feminister som finns i alla partier så att de tvingar fram en feministisk diskussion som i bästa fall håller sig ända fram till nästa val.

Läs Vänsterpartiets strategidokument här.

Fi går till val i Västra Götaland

Feministiskt initiativ ställer upp i regionvalet i Västra Götaland! Förtidsröstandet är igång och själva valdagen är den 15 maj. För att rösta så ska du ta en blank röstsedel och skriva Feministiskt initiativ. Inget annat, bara partinamnet. Stavar du fel så gör det inget, bara man förstår vilket parti du menar.

Läs valplattformen om rätten till heltid, trygga anställningsformer, jämställd forskning och en vård fri från diskriminering!

Såväl media som valmyndigheten (!) har osynliggjort Fi i valet. Det ser ut att bli rekordlågt valdeltagande vilket ökar möjligheterna för småpartier att överraska, så sprid ordet att Fi går till val för att komma in i Västra Götaland.

Valanalys släppt

Linda Andersson, Karin Odelblad och Stina Svensson har gjort en valanlys för Fi som släppts idag. Läs den här.

Hur kunde det gå så illa? Tid för självrannsakan och protester

Vi fick ökade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, sjuka och arbetsföra, arbetslösa och arbetande. Vi fick utförsäkringar. Vi fick statligt stöd för ökad exploatering av invandrade kvinnor genom RUT, ökad användning av bemanningsföretag och ett skadeskjutet fack. Vi fick ökad arbetslöshet, även den rasifierad och genusifierad. Vi fick en hårdare flyktingpolitik och en totalhavererad utrikespolitik där Sverige gick ut i krig. Fyra år har vi levt med detta. Nu valdes de om och dessutom valdes rasistpartiet in. Hur kunde det gå så fel?

Nu börjar en lång självrannsakan inom Feministiskt initiativ, vänsterpartiet, socialdemokraterna och förhoppningsvis även inom Miljöpartiet som visserligen fick höga siffror men är en del av förlorarna då vinnarna är rasister, patriarker och högern.

Gudrun Schyman förklarar Sverigedemokraternas framgång dels med det enkla konstaterandet att rasismen är stark i Sverige och dels med blockpolitikens enfald. När sju partier startade samarbeten och blev två block som sedan stred så hårt om mittenväljarna att de nästan liknar ett enda stort parti så fanns det utrymme för nya partier att slå sig fram. När ideologin försvann kom populismen in.

Daniel Poohl från Expo gör en liknande analys, men betydligt mer utförlig.

Parvin Ardalan beskriver den sexistiska hetsjakten mot Mona Sahlin. Många skriver om högerrevolutionen och den falska arbetar-retoriken som är en verbal våldtäkt mot alla undersköterskor. Anonyma journalister skriver om hur borgarpropagandan inte bara genomsyrar ledarsidorna utan även det redaktionella materialet. En rad organisationer mot diskriminering protesterar mot att 100 000 människor som är folkbokförda i Sverige inte fick rösta i valet enbart för att de är födda i fel land. Andra protesterar mot att ytterligare tiotusentals papperslösa inte får rösta. Vänsterpartiet protesterar mot att hemlösa inte får tillgång till sina röstkort.

Valanalysen och självrannsakan kommer fortsätta och vi måste lyfta upp den antirasistiska, feministiska och demokratiska dimensionen. Tillsvidare ses vi på gatorna i protester mot den skit som valts fram.

Den sexistiska hetsjakten mot Mona Sahlin fortsätter

Parvin Ardalan, journalist och medborgarrättsaktivist från Iran, frågar sig den mycket berättigade frågan: vad skulle ha skett om Mona Sahlin hade varit man? I sin artikel Sahlin hade fått bättre stöd i Iran skriver hon om medias kampanj mot Sahlin och det uteblivna stödet från feminister. Det är uppenbart att mycket av den smutskampanj mot Sahlin där hennes ledarskap och kunskap ifrågasätts handlat om hennes kön. Det är en kampanj som varit massiv, från borgliga politiker, gubbar i det egna partiet och framförallt från media som sågat henne i löpsedel efter löpsedel medan Reinfeldt kommit lindrit undan. Efter det dåliga resultatet höjs nu röster för hennes avgång. Vi feminister måste säga ifrån och kräva ett stopp på den hetsjakten mot kvinnor. Mona Sahlin är trots allt det bästa som hänt Socialdemokratin  under de 22 år som jag levt och hon ska bli vår nästa statsminister!

Jonas Göthner

Kön, hudfärg/etnicitet, klass och funktionalitet finns inte…

…om man lyssnar på Alliansens valmanifest och i nästan all rapportering om manifestet. Få höjer rösten för en politik mot diskriminering och exploatering. Det behövs en radikal opposition som ställer motfrågor när media och de rödgröna inte klarar av sitt jobb/förtroendeuppdrag. Släng inte bort din röst på borgare eller rödgröna, Feministiskt initiativ behövs i riksdagen som en radikal oppostition i det politiska dödläge som vi ser idag.

Vad jag lärde mig av att bränna 100000 kronor:

1. Att det är provocerande att utmana den grundläggande kapitalistiska spelregeln som säger att pengar ska användas för konsumtion - mycket mer provocerande än det obehagliga faktumet att vi lever i ett kapitalistiskt system där vi konsumerar sönder vår planet och exploaterar mäniskor.
2. Att Feministiskt initiativ ”borde” ägna alla sina resurser åt välgörenhet – medan alla andra kan arbeta med politik, bilda opponion och förändra samhället vi lever i.
3. Att det var rent pr-mässigt en ”dålig idé” – trots att nyheten toppar alla svenska tidningar och att det i 60 länder världen över skrevs sammanlagt över 600 redaktionella artiklar.
4. Att sedelbålet är ett ”hån mot alla fattiga” – trots att det är just dom som tjänar på att frågan kommer upp på dagordningen.
5. Att sedelbålet ”inte kan tilltala arbetarklassen” - ett argument som säger att arbetarklassen inte anses kunna förstå något av det jag skrivit ovan.
6. Att det går att göra radikala utspel som kritiserar lönediskrimineringen, hånar kapitalismen och kräver en radikal förändring – trots att alla andra partier är så fega att jag somnar när de debatterar.

/Jonas Göthner, Riksdagskandidat för Feministiskt initiativ

Väljarna har valt våra valfrågor

Feministiskt initiativ har i tre veckor haft en öppen omröstning där all varit välkomna att rösta på de främsta frågor som Fi ska driva i valrörelsen.
Omröstningen är precis klar och resultatet blev detta:

1. Jämställda löner
2. Arbetstidsförkortning
3. Ett nej är ett nej – brist på samtycke är grund för våldtäkt
4. Human asylpolitik
5. Grön omställning
6. Individualiserad föräldraförsäkring
7. Global rättvisa
8. Ett modernt föräldrabegrepp
9. En samlad social försäkring
10. Ett arbetsliv fritt från diskriminering
11. Säkerhetspolitik för människor – inte stater
12. Gör barns rättigheter till lag
13. Jämställt företagande i ett jämställt näringsliv
14. Aktivera pensionspengarnatill klimatomställning

Här kommer de fem punkter som fick flest röster:

Jämställda löner. Kvinnor tjänar i genomsnitt 4 700 kronor mindre i månaden än män på en heltidstjänst. Sammanlagt saknas det varje år mer än 70 miljarder i kvinnors lönekuvert om kvinnor ska ha lika hög lön som män. De som arbetar inom kvinnodominerade områden som vård och skola har lägre lön än de som jobbar i mansdominerade industrisektorer. Kvinnors lönearbete värderas helt enkelt lägre än mäns. Vi vill inrätta en jämställdhetsfond som omfördelar pengar mellan arbetsgivare för att finansiera höjda löner i kvinnodominerade arbeten och sektorer. En höjning av arbetsgivaravgiften med en halv procentenhet – en jämställdhetsavgift – läggs på alla arbetsgivare. Samtidigt bidrar staten med samma summa, 4 miljarder kronor. Pengarna fördelas ut till arbetsgivare för att höja lönerna i kvinnodominerade yrken.

Arbetstidsförkortning. Den ökande produktiviteten i ekonomin ledde länge till både inkomstökning och arbetstidsförkortning. Sedan 1970 har dock heltidsnormen legat fast vid 40 timmars arbetsvecka. Välfärdsökningen har sedan dess framförallt bestått av ökad konsumtion. 40-timmarsveckan förutsätter ett samhälle där kvinnor jobbar deltid för att ta hand om hem, barn och gamla. En daglig arbetstidsförkortning för alla omfördelar så att stressen minskar, samtidigt som det blir lättare att kombinera yrkesarbete med samhällsengagemang, föräldraskap och fritid. Sammantaget får vi då kraft att arbeta fler timmar under livet, inte färre. Arbetet kan också fördelas på fler människor, inte minst viktigt i tider av stor arbetslöshet bland ungdomar. Staten behöver investera resurser och ta initiativ till en dialog med arbetsmarknadens parter, med målet kortare arbetsdagar.

Ett nej är ett nej. Vi är trötta på att rättsväsendet om och om igen skuldbelägger kvinnor som anmäler våldtäkter. Domstolarna ska utgå från att män förstår vad ordet Nej betyder – det tror vi att de gör. Vi tror att män kan ta ansvar för sina handlingar. Vi vill att det ska finnas möjlighet för åklagare och advokater att i rättssalen ställa frågan: När och hur fick du samtycke till sex? Lagen ska ändras så att brist på samtycke blir grunden för definition av våldtäkt. För att kunna anmäla denna typ av brott krävs även ett värdigt bemötande från samhället. Alla yrkesverksamma som kommer i kontakt med brottsoffer, ska vara utbildade i antidiskrimineringsperspektiv och våldets normaliseringsprocess.

Solidarisk asylpolitik. Så länge världen är uppdelad och präglad av orättvisor – krig, tortyr, miljökatastrofer, statligt förtryck, förföljelse, fattigdom, våld, sexuella övergrepp och rättslöshet – kommer det att finnas människor som väljer att lämna sina hemländer eller fly för att söka skydd och ett värdigare liv i ett annat land. Det bör vara varje människas rättighet. Tills detta krav uppfyllts behövs en genomgripande förändring av migrationspolitiken så att den uppfyller internationella konventioner. Rätten till skydd mot förföljelse och grova kränkningar kan inte förhandlas bort med ekonomiska argument. Migrationsmyndigheterna behöver ett tydligt mandat att fatta beslut på solidarisk grund och mer resurser bör läggas på att förstå asylsökandes asylskäl – särskilt kvinnors, hbt-personers och etniska minoriteters situationer. Att stanna i Sverige när man har anknytning till landet ska bli lättare även vid uppbrott från en relation om den inneburit våld. I Sverige lever idag tiotusentals personer som papperslösa, utan grundläggande rättigheter, bland annat till följd av en rättsosäker asylprocess. De bör få uppehållstillstånd. Fi vill också sätta stopp för EU:s kriminalisering av migranter och det våld som migranter utsätts för i förvar, vid avvisningar och vid gränserna.

Asylrätten i Sverige har under de senaste åren urholkats mycket framförallt på grund av domstolarnas restriktiva tolkning av lagtexten. För att återställa asylrätten till en humant godtagbar miniminivå samt garantera rättssäkerheten vill vi att det ska inrättas en oberoende delegation för asylrättsfrågor som bland annat ska vara sakkunnig när det gäller att bedöma om ett land är i krig eller inte. Vi anser vidare att ett barn som söker om uppehållstillstånd ska bli betraktad som barn oavsett om denne fyller 18 år under asylprocessen. Det samma ska gälla när någon söker uppehållstillstånd på grund av anknytning till ett barn.

Vi anser även att det nyligen införda försörjningskravet vid anhöriginvandring ska avskaffas samt att det ska finnas en reell och inte bara en hypotetisk möjlighet till vård i hemlandet för att svårt sjuka, skadade eller funktionshindrade asylsökande ska kunna utvisas dit. Sverige ska inte hänvisa ensamma kvinnor till internflykt i länder där kvinnor inte har samma möjligheter som män att leva ensamma och vara familjeförsörjare. 

En grön omställning. Klimatfrågan handlar om rättvisa. Fattiga kvinnor i tredje världen är de som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det är dags att tala om riktig klimatpolitik istället för att fokusera på individuella lösningar. Vi behöver problematisera tillväxtdoktriner som inte tar hänsyn till miljön och social utveckling. Väst står för 80 procent av de historiska växthusgasutsläppen. Vi kräver att Sverige tar sitt ansvar som i-land och betalar av sin skuld till u-länderna genom att bidra med teknik och resurser. Vi behöver sätta utsläppstak och ransonera växthusgasutsläppen – med hänsyn till klass och rätt till social utveckling. I Sverige behövs en utbyggd kollektivtrafik, energisnåla bostäder och minskning av köttkonsumtionen. Avskaffa momsen på tåg- och bussresor och ge SJ och Trafikverket mer resurser och nya direktiv så att biljettpriserna sänks. För att nödvändiga beslut ska kunna tas behövs kvinnor, främst från syd, på beslutsfattande positioner eftersom de är viktiga aktörer.

Läs även hela valmanifestet samt komentarer på resultatet från Roya Hakimnia, Veronica Svärd, Gudrun Schyman och en fin blogg eller kolla in det exakta resultatet för omröstningen.

Samma gamla visa från de rödgröna a.k.a. En röst på de rödgröna är en röst på en fortsatt likriktad riksdag

Feministiskt initiativ har nu valt valplattform och riksdagslista och börjar påminna människor om att vi har ett radikalt och nytänkande alternativ till riksdagens likriktade partier. För vissa är detta en provocerande påminnelse eftersom vi utmanar de maktstrukturer som finns, vi påminner om att en annan rättvis värld är möjlig. Men för andra verkar detta mest vara provocerande för att vi utmanar det parlamentariska status quo, det framväxande tvåpartisystem som inte förmår att presentera alternativ för ett rättvist samhälle.

Den första reaktionen är lätt att bemöta med politiska förslag som visar att vi har lösningen på problemen som människor lever med.
Den andra däremot är en mer svårbemött för den försöker framstå som att den inte är politiks, utan enbart taktisk. Den påstår att feministiskt initiativ splittrar en vänster som skulle behöva ena sig mot den sittande regeringen. Den påstår också att en röst på Fi är bortslängd då de tror att Fi inte kommer få 4 % i valet och därmed ökar möjligheterna för borgarna att ta makten i 4 år till. Här får vi sällan höra hur det skulle hjälpa att rösta på det nästsämsta (eller nästbästa om man vill se det så): de rödgröna.
De vill få det att framstå som att det inte är av politiska skäl som Fi är fel. Att det är de parlamentariska omständigheterna som gör Fi till ett omöjligt alternativ att lägga sin röst på. Men detta argument måste bemötas för vad det är: ett politiskt ställningstagande och inte en analys. Detta är starten på en rödgrön valrörelse som försöker framställa sig själv som kompletta, som ett bra alternativ som på alla plan kommer kunna skapa ett rättvist samhälle. I denna retorik är Fi inte nödvändiga för att de rödgröna påstås vara ett fullvärdigt alternativ, då behövs inte Fi. Detta, som oftast framstår som en kall saklig analys, slutar alltid med att ingen borde rösta på Fi för det är samma sak som att sätta en dolk i ryggen på det rödgröna regeringsskiftet.
Detta är ett sätt för de rödgröna att osynliggöra den enorma politiska skillnaden mellan Fi och de rödgröna partierna (jämför vårt valmanifest med tex vänsterpartiets-”Sverige på många sätt är ett bra land att bo i – för de flesta”-valmanifest, eller se America Vera-Zavala m.fl. diskutera fegheten i Vänsterns valmanfiest). Det är ett sätt för partierna att få sin politik att framstå som tillräcklig, som att den utmanar sexismen, rasismen, heteronormen, diskrimineringen av personer med funktionsnedsättning och klassklyftorna.
Här måste Fi visa att vår politik skiljer sig, att vi har andra visioner och andra lösningar på problemen. Vi måste visa hur såväl borgarna som de rödgröna partierna har upprätthållit och många gånger ökat orättvisorna. Detta har också varit vårt fokus i de tidigare valrörelserna som inte gått dåligt som det ofta påstås, men vi har inte nått de mål som vi haft. Därför måste vi diskutera vad var det som gjorde att vi inte kom in i parlamentet trots att vi ansträngde oss vårt yttersta för att visa på vår politik?
I valanalysen efter valet 2006 kom det fram två saker som gjorde att vi inte kom in i riksdagen: Medias homofoba och sexistiska hetsjakt på Tiina Rosenberg och Feministiskt initiativ i allmänhet och det framväxande tvåpartisystemet som blivit en kamp mellan de rödgröna och de borgerliga.

Media bemöter vi genom att höja våra röster och vara kreativa. Här har Fi jobbat mycket.
Men vad har vi gjort för att bemöta iden om att det finns ett tvåpartisystem som tar makt genom att säga att alla röster utanför riksdagspartierna är att slänga bort sin röst eller att splittra den redan svaga men ack så radikala vänster som måste få allt vårt stöd?
Här handlar det inte om att göra en annan valanalys än de rödgröna. Vi vinner aldrig denna diskussion genom att säga att vi visst kommer komma in i riksdagen och därför så är rösten på oss inte bortslängd. Denna diskussion vinner vi genom att kritisera det tvåpartisystem som växer fram där alla partierna likriktar sig och ingen vågar sticka ut med förslag som faktiskt omfördelar makt i samhället. Vi måste sätta denna diskussion i ett större demokrati-perspektiv. Vi måste visa hur nya visioner om hur världen ska utvecklas inte kan skapas inom något av de sittande regeringsalternativen.
Det behövs en oberoende opposition som vågar kritisera regeringen. När de rödgröna väljs till ny regering i september så måste det finnas en opposition. Vi kan inte låta debatten de närmaste 4 åren utgå från en självgod rödgrön regering som försvarar sina beslut och enbart borgare som opposition. Om du inte röstar på Fi är det detta du kommer få.
En (ny)tänkande opposition som sätter press på de rödgröna är nödvändig. Det behövs ett alternativ som vågar bryta marker, som vågar visa vägen. Ett alternativ som kan få debatten att handla om rättvisa och solidaritet.
En rödgrön regering utan visioner med enbart en borgerlig opposition kommer leda Sverige till ökade orättvisor och ett demokratiskt underskott och politikerförakt.

Debatten får aldrig handla om ifall Fi kommer in i riksdagen eller ej. Att diskutera om Fi kommer få 3 % eller 8 % i valet är inte intressant, för politiken kommer aldrig bli intressant utan en feministisk opposition. Oavsett resultatet i valet så kommer varje röst på Fi stärka vår position och vi kommer se en radikal feministisk opposition som utmanar ett politiskt dödläge.

/Jonas Göthner, riksdagskandidat för Feministiskt initiativ

Feministiskt initiativ låter väljarna bestämma partiets valfrågor

Feministiskt initiativ bjuder in alla som vill att vara med och avgöra vilka valfrågor partiet ska prioritera i valrörelsen genom en öppen webbomröstning.

Det berättade Gudrun Schyman på partiets valkonferens på lördagen. De 14 valfrågorna i partiets valplattform presenteras i en webbenkät där alla som vill kan kryssa i sina tre viktigaste alternativ. Resultatet avgör vilka frågor Feministiskt initiativ kommer att prioritera i valrörelsen.

- Genom att på ett konkret och enkelt sätt bjuda in människor hoppas vi kunna bidra till mer politiskt engagemang och ökat valdeltagande, menade talesperson Gudrun Schyman på partiets valkonferens. Alla som vill delta, kan nu välja de tre frågor som man själv anser är viktigast och som bör drivas i valrörelsen genom att rösta fram vårt valmanifest via vår hemsida.

- Feministiskt initiativ startades som ett brett demokratisk projekt där alla som blev medlemmar var med och formade den politik som växte fram. Steget till att öka väljarinflytandet är därför inte långt, säger Feministiskt initiativs andra talesperson Stina Sundberg. Politiken är till för alla och bör engagera alla.

Valkonferensens förslag på åtgärder för jämställdhet och rättvisa som nu finns i webbenkäten är:

• Ett modernt föräldrabegrepp
• Ett arbetsliv fritt från diskriminering
• Jämställda löner
• Individualiserad föräldraförsäkring
• Arbetstidsförkortning
• Jämställt företagande i ett jämställt näringsliv
• En samlad social försäkring
• Ett nej är ett nej – brist på samtycke är grund för våldtäkt
• Gör barns rättigheter till lag
• En grön omställning
• Aktivera pensionspengarna till klimatomställning
• Säkerhetspolitik för människor – inte stater
• Global rättvisa
• Solidarisk asylpolitik

Mer information:
Länk till webbenkäten

Länk till debattartikeln ”Vi låter väljarna bestämma partiets valfrågor”

För mer information, ring pressjouren: 0706-100 191