Alla vill ha tillgänglighet – men ingen gör något

27 Apr

Att det ska vara fysiskt möjligt för alla människor att ta sig fram i samhället är något som (nästan) alla vill. Det är politiskt självmord att säga att det är bra att vi har hinder i samhället som gör att platser är otillgängliga. Men när vi kommer i konflikt – när vi möts av det otillgängliga samhället – då finns ingen solidaritet och det är tyst från makthavare.

När jag (Jonas Göthner) och riksdagskandidaten Sahar Mosleh skulle föreläsa på Norrköping Pride i helgen hade SJ missat att de skulle ha en person med en ramp som hjälper oss ombord på tåget eftersom Sahar sitter i permobil. Personalen sa att tåget måste åka och att det inte fanns något de kunde göra. Vi sa att vi också måste åka för att föreläsa och att det är deras ansvar att se till att fixa fram någon på Stockholm central som kan hjälpa oss.

Från att vi sagt det gjorde tågvärden ett absurt motstånd, han vägrade att se eller lyssna på oss och gjorde allt för att slippa att ha med oss att göra. Han ignorerade oss totalt och efter några minuter när de väl skulle stänga dörrarna för att åka iväg skrek vi att vi måste med det där jävla tåget. Då valde han tillslut att säga något: ”Detta är inget Jävla tåg”, sen stängdes dörrarna och de åkte.

Det är så vi behandlas när vi belyser konflikten, när vi försöker kräva våra rättigheter. När vi tyst och stilla lyssnar på politiker så är alla överens om att samhället borde vara tillgängligt. Men ingen sattsar pengarna på att bygga om samhället och att utbilda personal i tillgänglighet. Det är ett stort glapp mellan verkligheten och debatten. Alla vill ha tillgänglighet men ingen gör något.

Hur tvingar vi då politiker och media att möta verkligheten och se hur diskrimineringen tillåts fortsätta? Vi synliggör konflikten och kräver ansvariga på svar. Vi lägger oss i dörröppningen på tåget och så det inte kan åka iväg. Vi visar att vi inte är passiva, att vi kan gå till handling och kräva rättigheter. Vi sabbar för dom som diskriminerar oss. Vi strejkar och blockerar. När deras tåg inte kan åka iväg så tvingas de ta tag i problemet. Då kan de inte ignorera oss.

Denna gång gjorde vi inte det. Det är svårt och ibland fysiskt omöjligt att kräva sina rättigheter, ta konflikten, lägga ner tid och riskera hot och våld från aggressiv SJ-personal. Men det kommer garanterat bli fler tillfällen.

Uppdatering: Unga rörelsehindrade har uppmärksammat problemet som visat sig gälla alla x2000 tåg som inte haft hissar sedan i december.

– 

Den 29 maj går den samlade handikapprörelsen ut på gator och torg och kräver en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Det är åttonde året i rad som Marschen för tillgänglighet genomförs. 

Följande 28 orter har hittills anmält att de planerar en marsch i år: Boden, Borlänge, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Kumla, Malmö, Norrköping, Norsjö, Sandviken, Stockholm, Strömsund, Sundsvall, Svenstavik, Uddevalla, Umeå, Uppsala, Varberg, Vänersborg, Västerås, Växjö, Örebro, Örkelljunga och Östersund.

Hitta Marschen närmast där du bor, eller läs mer om hur du kan arrangera Marschen för tillgänglighet på din egen ort. Listan över orter där Marschen går uppdateras vartefter orterna blir klara. På Marschens hemsida kommer mer detaljerad info om respektive marsch att publiceras.  Vi ses på marschen!

/Jonas Göthner, riksdagskandidat för Fi

Annonser

5 svar to “Alla vill ha tillgänglighet – men ingen gör något”

  1. Adam Weisshaupt maj 7, 2010 den 10:56 f m #

    Då vet Ni hur män känner sig i dagens samhälle….

    • Alex maj 7, 2010 den 11:45 f m #

      Ja, stackars dig Adam. Du får inte heller åka tåg.

  2. Zulu maj 9, 2010 den 11:36 e m #

    Rekommendera Sahar Mosleh att anmäla SJ för diskriminering. Det är en klen tröst men om de tvingas betala är det iallafall en nagel i ögat!

    • fiiii maj 9, 2010 den 11:55 e m #

      Hej!
      Jag är lite dålig på lagar och har bara känslan av att de där lagarna är så jävla stela att det krävs en jävla massa skit för att de ska kunna fällas.
      Vi fick pengarna tillbaks, och en ny resa av SJ. Eftersom det finns så få ”handikappplatser” på tågen så var vi tvungna att ta ett tåg jättetidigt, så dom lyckades sätta oss på ett nytt tåg så vi precis han till föreläsningen som vi skulle hålla. Vi fick också värdecheckar på 300 kr som tröst.
      Jag tänker att dom kan sina regler och anpasar dom så att de ska komma undan. Jag tror att vi kan anmäla dom men att det inte finns nån chans att de får betala pengar. Det vore bara ett papper för statistisken. Rätta mig om jag har fel! Har du andra erfarenheter?

      /Jonas

Trackbacks/Pingbacks

  1. Lästips: Jonas Göthner ”Alla vill ha tillgänglighet – men ingen gör något” « Queersmotkapitalism - maj 1, 2010

    […] i Uncategorized Läs Jonas Göthners inlägg om att ”Alla vill ha tillgänglighet – men inget gör något” på F!s intersektionalitetsblogg. « Vad får man säga på 1 maj i år? QMK behöver […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: