Archive | oktober, 2011

Juholt ville ha temporära medborgarskap

12 Okt

Håkan Juholts stab gav internt Morgan Johansson grönt ljus att ställa sig bakom Ilmar Reepalus förslag om temporärt medborgarskap för nyanlända. När förslaget sedan mötte kritik tog Juholt offentligt avstånd. Det skriver Dagens Arena efter en intervju med riksdagsledamoten Maryam Yazdanfar (S).

Förslaget hade tidigare kritiserats av Maryam Yazdanfar, Mona Sahlin, Ardalan Shekarabi och Jytte Guteland som menade att ”Det är ett synsätt som grundar sig i att man tror att brottslighet är avhängig din etnicitet. Det är ett brott mot hela den socialdemokratiska förklaringsmodellen som utgår från att brottslighet har sociala orsaker. Att tilldela människor egenskaper utifrån deras etniska ursprung har sin grund i rasistiska ideologier.”

Även Kriminologen Jerzy Sarnecki riktar skarp kritik mot förslaget och menar att ”Det är ungefär som att resonera att om vi inför dödsstraff så kommer folk att avhålla sig från våldsbrott. Det finns en väldigt omfattande bevisning för att det inte fungerar på det sättet. Så att rent kriminologiskt håller det alltså inte, så därför tror jag att det snarare handlar om populism.”

Denna hårda kritik skrevs innan det framkommit att även Juholt stod bakom beslutet. Det fanns många som var snabba att dra undan mattan för Mona Sahlin vid tobleroneaffären, men det är många (hittills) som har varit snabba på att uttala fullt förtroende för Håkan Juholt. Sällan har väl utsagan om att kvinnor måste vara dubbelt så bra och bara får göra hälften så många fel, varit så tydlig som här skriver Gudrun Schyman. Nu visste inte kritikerna att Juholt stod bakom förslaget, det återstå att se om detta grova övertramp får honom att avgå eller om han får sitta kvar likt Tobias Billström och Andres Borg.

Prostituerade straffas trots sexköpslagen

11 Okt

Sexköpslagens storhet ligger i att köparna av sex kriminaliseras medan de som säljer skyddas. Men lagar fungerar bara om människor väljer att upprätthålla dom. Stigmatiseringen av personer i prostitution är stor och det leder till att lagen inte följs och bland annat poliser hittar på egna regler. En sådan regel som polisen hänvisar till trotts att den bryter mot regler om fri rörlighet är att personer som är på besök i Sverige ska ” försörja sig på ett ärligt sätt” vilket används som svepskäl för att utvisa personer som lever i prostitution och romer som lever på att tigga pengar. Andra exempel på hur personer i prostitution straffas är hur kommuner stoppat utdelning av kondomer.

Det behövs ett nationellt resurscentrum för prostituerade som bör ha både rådgivande och behandlande uppgifter, men även fungera som ett kunskapscentrum som kan bevaka situationen för prostituerade och stoppa den här typen av förakt mot prostituerade. Istället för utvisningar vill Fi, utöver resurscentrumet, även ge mer resurser och hjälp till prostituerade, bland annat genom att staten tar ansvar för att det inrättas resursjourer som kan ta emot de mest utsatta kvinnorna, exempelvis missbrukare, psykiskt sjuka och prostituerade.

Uppdatering: Problemet är alltså att istället för att hjälpa och stödja människor att komma ur prostitution så väljer man att straffa de. För en utvisning är alltid ett straff mot den som utvisas. Det går alltså helt emot sexköpslagen som är menad att straffa torsken. Sedan är detta givetvis en större fråga om hur organiserat sexuellt våld mot kvinnor ska bemötas, vilket jag inte gått in på i detta inlägg vilket givetvis inte betyder att vi inte har en politik på det området – tvärtom. Även där har Fi många förslag, bland annat att Fi ska verka för att utländska kvinnor och män som i äktenskap eller samlevnad med män i Sverige utsätts för våld samt kvinnor/män/barn som befinner sig i Sverige till följd av trafficking ska ha rätt att stanna i Sverige oavsett vistelsetid i landet, längd på eventuellt äktenskap, ålder, hälsotillstånd etc. Skyddet ska även stärkas för kvinnor i samband med angivelse av brottslingar i trafficking. Fi vill även att kvinnor i prostitution ska ha rätten till skadestånd, att straffen för sexköp höjs och att sexköpslagen utvidgas till att även gälla utomlands. Fi ställer sig även bakom kampanjen Ain’t I a Woman – för papperslösa kvinnors rätt till skydd där ett av deras krav är att Kvinnofridslagen överordnas utlänningslagen. Detta skulle leda till att alla kvinnors rätt till skydd står över hot om avvisning. Dessa förslag förbättrar alla situationen för människor i prostitution – att straffa den brottsdrabbade genom utvisning är däremot ingen lösning.

Ellen Johnson-Sirleaf

10 Okt

Ellen Johnson Sirleaf, president i Liberia, Leymah Gbowee, grundare till Women in Peacebuilding Program/West African Network for Peacebuilding och Tawakkul Karman, jemenitisk journalist och fredsaktivist delar på årets fredspris. Läs mer om denna fantastiska nyhet på Kvinna till kvinna.

Feminism är inte manskvotering

10 Okt

Så kallade jämställda språkrör för Gröna studenter, Grön ungdom och Miljöpartiet

Den patriarkarla bilden av en ledare är en ensam man, en landsfader, som styr landet Sverige. Han väljs av partiet, sedan får han som envåldshärskare samla ”sitt lag” genom att välja vilka som ska ha viktiga poster runtomkring honom. Feministiskt initiativ har sedan partiet bildades arbetat mot denna patriarkarla organisationsstruktur, en del av det arbete har varit att ha flera talespersoner. Det har under våra 6 år varit sex kvinnor och en man som haft denna post. Bristen på män kan förklaras med att många i Fi menar att en frigörelse bör drivas av de som är underordnade men framförallt av den enkla anledningen att män i mycket mindre utsträckning är intresserade av feminism. Som i alla politiska konflikter är de med makten sällan viliga att se sina egna privilegier och organiserar sig därför inte för jämlikhet.

För ett feministiskt parti är det med andra ord självklart att utmana bilden den ensamma manliga ledaren. Det är därför synd att de som förespråkar delat ledarskap i Vänsterpartiet och Miljöpartiet argumenterar helt utan feministisk analys.

Miljöpartiet skriver i sina stadgar att partiet ”väljer två jämställda språkrör” som ”ska vara en kvinna och en man.” Jämställdhet handlar här inte om att bryta den makt som män har i samhället på kvinnors bekostnad – jämställdhet är här att kvotera in en man tillsammans med en kvinna. Det finns inga garantier att miljöpartiets modell på något sätt förbättrar deras feministiska politik, tvärtom stärker det iden om att det bara finns två kön som är sina motsatser och (heterosexuellt) kompletterar varandra och därför bör tillsammans finnas representeras i politiken.

Miljöpartiets språkrör Åsa Romson lyckas i en artikel med rubriken ”MP:s språkrörsmodell främjar jämställdheten” inte presentera ett enda argument hur deras språkrörsmodell främjar jämställdheten. Om man inte menar att jämställdhet är att ha en mindre mansdominans än andra riksdagspartier – vilket skulle kunna motverkas genom slopad inkvotering av män så att kvinnorna får makt i partiet.

Vänsterpartiet har i samma anda börjat förespråka delat ledarskap. Jonas Sjöstedt ska väljas till partiledare, men eftersom det finns ett tryck för att få en kvinnlig partiledare föreslår han passande nog att dela partiledarskapet. Lars Ohly påpekar träffande att:

” – Jag har inte hört någon som förespråkar delat ledarskap som lyfter fram två kvinnor. De som nämner namn säger först en man, och sedan är de tvungna att nämna en kvinna, för våra stadgar säger ”Minst 50 procent kvinnor på alla uppdrag”.
Att ha en man och kvinna i toppen vore ”en jätterisk”, enligt Lars Ohly.
– Vi är inte undantagna från maktstrukturer och mönster som finns i samhället. Det går inte att bortse från hur ser ut och som ett feministiskt parti borde vi inse det.
– Om man vill föra fram feminismen ska man framför allt inrikta sig på den feministiska offensiven politiskt, och så ska man välja många kvinnor som företräder Vänsterpartiet på många nivåer. Det är att ta feminismen på allvar.”

Samtidigt görs det en offensiv från manliga vänsterpartister som förklarar hur viktig feminismen är men hur oviktigt kön är (se: Flammans ledare och Jens Holm som får bra mothugg i kommentarsfältet). Ytterligare en man kan leda vänsterpartiet för även män kan vara feminister heter det. På så sätt väljer ledande vänsterpartister att bli en del av den långa tradition av att välja män till partiledare vilket resulterat i att Sverige är ensamt nordiskt land som aldrig haft en kvinnlig statsminister och har idag bara två kvinnliga partiledare av de nio som finns i riksdagen.

Vissa vänsterpartister och inte minst partiledarkandidaten Rossana Dinamarca visar med all önskvärd tydlighet hur delat ledarskap blivit ett redskap för män att köra över de feminister som vill se en kvinna som partiledare.

Debatten om ledarskap måste därför sättas in i sitt sammanhang. Delat ledarskap har en ideologisk feministisk grund där patriarkarla ledarstrukturer utmanas. Men så länge argumenten i Vänsterpartiet och Miljöpartiet är att garantera att en man ska leda partiet så är delat ledarskap en antifeministisk hållning.

/Jonas Göthner