Arkiv | Kultur RSS feed for this section

Jag vill ha en flata som statsminister…

21 Sep
I konsten och demokratins namn samlade vi ihop oss i en partiobunden manifestation, vi som drömmer om en annan regim, om något bättre. Dagen innan valet lästes följande text om och om igen på Sergels torg i en timme:
Jag vill ha en flata som statsminister. Jag vill ha en person med aids som statsminister och jag vill ha en bög som vice statsminister och jag vill ha nån som inte har råd med privat sjukvård och jag vill ha nån som som växte upp på en plats där jorden är så mättad av giftigt avfall att den inte kunde välja bort att få leukemi. Jag vill ha en statsminister som gjorde abort som sextonåring och en ledare som inte är det sämre av två jävliga val och jag vill ha en statsminister som förlorade sin förra älskade i aids, som fortfarande ser detta för sina ögon varje gång den lägger sig för att sova, som höll sin älskade i sina armar och visste att den skulle dö. Jag vill ha en statsminister utan bostadsrätt, en statsminister som köat till sjukvården, till arbetsförmedlingen, till soc och som har varit arbetslös och blivit friställd och sexuellt trakasserad och gaybashad och utvisad. Jag vill ha en statsminister som genomlevt den svenska asylprocessen. Jag vill ha nån som spenderat natten i en cell, som fått ett kors bränt utanför sitt fönster och överlevt våldtäkt. Jag vill ha någon som älskat och blivit sviken, som respekterar sex, som begått misstag och lärt sig av dem. Jag vill ha en svart kvinna som statsminister. Jag vill ha nån med dåliga tänder och taskig attityd, nån som har ätit den där äckliga sjukhusmaten, en som är transvestit och som har knarkat och gått i terapi. Jag vill ha nån som har begått civil olydnad. Och jag vill veta varför vi lärde oss, någonstans längs med vägen, att en statsminister alltid är en clown: alltid en torsk men aldrig ett luder. Alltid en pamp och aldrig en arbetare, alltid en lögnare, alltid en tjuv men aldrig ertappad.

Texten är en fri översättning av verket I want a president av konstnären Zoe Leonard, 1992.

Kuriosa: Fredrik Renifeldt har sagt att han aldrig (!) varit sjukskriven och när han är med familjen blir han aldrig arg.

Annonser

Om jag vore kulturminister…

14 Sep

… skulle jag slåss för att säkra det fria ordet fritt, de fria teatrarna fria. Jag skulle låta barn måla elskåp och ungdomar klottra på utvalda broar längs motorvägen eftersom jag skulle vara nyfiken på vad deras samhällskommentarer stod för. Eftersom jag är orolig för den moderna analfabetismen hos barn så skulle jag se till att bibliotekslagen efterföljdes (skolbiblioteken!).
Dessutom skulle jag skynda mig att införa kommunala skrivskolor.
Mycket skulle bli gjort fort.
Susanna Alakoski, författare

 

… skulle jag se till att staten för all framtid skulle bära det ekonomiska och därmed långsiktiga ansvaret för kulturen. Endast staten kan garantera den kontinuitet som både utbildning och kultur fordrar.
Sedan skulle jag se till att tillgängligheten skulle öka i form av fri entré till museer och prisvärda biljetter till olika evenemang. Slutligen skulle jag stortsatsa på barn, ungdomar och ekonomiskt sårbara grupper. Min sista åtgärd skulle vara att ingen borgerlig regering någonsin skulle kunna ändra på detta.
Tiina Rosenberg, professor

 

… skulle jag bara kunna göra kosmetiska förändringar i det ekonomiska system som styr även kulturpolitiken – ett system som inte kan skilja på en vara och en människa. Så jag avstår.  
Nina Björk, författare

Läs fler ”Om jag var kulturminister…”