Archive | Sexuell & reproduktiv hälsa & rättigheter RSS feed for this section

Prostituerade straffas trots sexköpslagen

11 Okt

Sexköpslagens storhet ligger i att köparna av sex kriminaliseras medan de som säljer skyddas. Men lagar fungerar bara om människor väljer att upprätthålla dom. Stigmatiseringen av personer i prostitution är stor och det leder till att lagen inte följs och bland annat poliser hittar på egna regler. En sådan regel som polisen hänvisar till trotts att den bryter mot regler om fri rörlighet är att personer som är på besök i Sverige ska ” försörja sig på ett ärligt sätt” vilket används som svepskäl för att utvisa personer som lever i prostitution och romer som lever på att tigga pengar. Andra exempel på hur personer i prostitution straffas är hur kommuner stoppat utdelning av kondomer.

Det behövs ett nationellt resurscentrum för prostituerade som bör ha både rådgivande och behandlande uppgifter, men även fungera som ett kunskapscentrum som kan bevaka situationen för prostituerade och stoppa den här typen av förakt mot prostituerade. Istället för utvisningar vill Fi, utöver resurscentrumet, även ge mer resurser och hjälp till prostituerade, bland annat genom att staten tar ansvar för att det inrättas resursjourer som kan ta emot de mest utsatta kvinnorna, exempelvis missbrukare, psykiskt sjuka och prostituerade.

Uppdatering: Problemet är alltså att istället för att hjälpa och stödja människor att komma ur prostitution så väljer man att straffa de. För en utvisning är alltid ett straff mot den som utvisas. Det går alltså helt emot sexköpslagen som är menad att straffa torsken. Sedan är detta givetvis en större fråga om hur organiserat sexuellt våld mot kvinnor ska bemötas, vilket jag inte gått in på i detta inlägg vilket givetvis inte betyder att vi inte har en politik på det området – tvärtom. Även där har Fi många förslag, bland annat att Fi ska verka för att utländska kvinnor och män som i äktenskap eller samlevnad med män i Sverige utsätts för våld samt kvinnor/män/barn som befinner sig i Sverige till följd av trafficking ska ha rätt att stanna i Sverige oavsett vistelsetid i landet, längd på eventuellt äktenskap, ålder, hälsotillstånd etc. Skyddet ska även stärkas för kvinnor i samband med angivelse av brottslingar i trafficking. Fi vill även att kvinnor i prostitution ska ha rätten till skadestånd, att straffen för sexköp höjs och att sexköpslagen utvidgas till att även gälla utomlands. Fi ställer sig även bakom kampanjen Ain’t I a Woman – för papperslösa kvinnors rätt till skydd där ett av deras krav är att Kvinnofridslagen överordnas utlänningslagen. Detta skulle leda till att alla kvinnors rätt till skydd står över hot om avvisning. Dessa förslag förbättrar alla situationen för människor i prostitution – att straffa den brottsdrabbade genom utvisning är däremot ingen lösning.

Lagarna är inte allt

25 Jun

I usa finns lagar mot mord och mordförsök på foster för att skydda gravida kvinnor från våld. Nu har lagen börjat användas av den starka rörelsen av abortmotståndare där de gravida som får missfall kan dömas upp till livstids fängelse i vissa delstater. Det är ett hemskt exempel som visar hur lagarna inte är objektiva. Lagarna påverkas i hög grad vad samhället fyller in i dom och många lagar blir därför verkningslösa då de inte upprätthålls av samhället.

Det är därför det är oroande att den nya Diskrimineringsombudsmannen (DO) Agneta Broberg säger: ”Jag önskar att diskrimineringslagar och rättigheter blir lika välkända som att vi har rätt att reklamera”.  Diskriminering är nämligen så mycket mer än reklamering. Usa visar vikten av en starkt feministisk rörelse som skapar normer som upprätthåller de lagar som vi stiftat och marginaliserar de lagar som diskriminerar.

Åtalen som läggs ner

25 Jun

”Risken att bli åtalad för våldtäkt är betydligt större för en man av utländsk härkomst, särskilt om han kommer från ett land utanför Västeuropa, än för en svensk man” skriver Eva Diesen och Christian Diesen I boken Övergrepp (2009) apropå att åtalen för våldtäkt mot personer födda i Västeuropa i mycket stor grad läggs ner. De visar tydligt hur människor som utsätts för våldtäkt av en vit medelklassman får mycket svårare att driva det till rättegång. De visar hur diskrimineringen sker i alla led, från att människor anmäler brottet och polisen utreder det, till åklagare och domstolars beslut. Hela processen genomsyras av sexistiska och rasistiska strukturer. Förlorarna är de våldtagna som inte får upprättelse för att de våldtogs av fel person och de som får hårdare straff för att de hade fel namn eller hudfärg. Det är därför så sorgligt att Pär Gudmundson får arbeta som ledarskribent på SvD trotts att han ignorerar all kunskap och forskning kring diskriminering och därmed förstärker rasismen och sexismen i samhället.

Ny politik för hiv-prevention

29 Mar

De flesta människor som lever med hiv har blivit smittade genom sexuella kontakter. Insatser för att möta hiv-epidemin måste därför innehålla sexualundervisning, kondomanvändning och jämställdhet. För att minska spridningen av sexuellt överförbara sjukdomar krävs det att alla inblandade tar ansvar för att ha säkrare sex. Prevention verkar bäst om det ses som ett gemensamt ansvar som inte åläggs enskilda grupper. Trots det så har Sverige en av världens hårdaste smittskyddslagstiftningar som stigmatiserar hivpositiva istället för att sträva efter att minska spridningen av hiv. Det stigma som ännu omgärdar hiv är kränkande för den som lever med hiv och utgör ett hot mot god prevention. Lagen skapar även en rättslös situation för personer som bär på hiv-viruset som av smittskyddsläkaren kan dömas till tvångsvård på i princip obegränsad tid. Utfallet av lagen visar på den diskriminering som genomsyrar sjukvården då den enbart används mot icke-vita personer, prostituerade och missbrukare.

– Fi ska verka för att öka resurserna till hiv-preventiva insatser och arbetet för att minska stigmatiseringen av hiv-positiva.
– Fi ska verka för att informationsplikten avskaffas och att möjligheten att spärra in hiv-positiva för tvångsvård ska avskaffas

 

Mer läsning: Noaks Ark, RFSL hälsa, RFSU om HIV och om sin politik kring HIV. Anna Hellgren: HIV är allas ansvar, RFSL: Sverige måste följa grannländerna och se över kriminaliseringen av hiv, och en bra genomgång av debatten med länkar till artiklar från ”båda sidorna” skriven av RFSL´s ordförande Ulrika Westerlund: Informationsplikt sätter fel fokus. Kom även ihåg att testa dig regelbundet!

Surrogatmödraskap

17 Mar

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det senaste året har frågan om surrogatmödraskap blivit brännhet i feministiska och sexualpolitiska sammanhang. RFSL har definierat det som en av sina viktigaste frågor inför valrörelsen 2010 och Kajsa Ekis Ekman gav ut sin uppmärksammade bok ”Varat och varan: prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan”.

Frågan väntas skapa stor debatten på Feministiskt initiativs kongress 26-27 mars. Fi har genom styrelsebeslut sagt sig vara positiva till surrogatmödraskap. Medlemmarna har inte tagit ställning och nu har två motioner inkommit till kongressen, den ena vill förra in styrelsens beslut i våra dokument, den andra vill ta ställning mot surrogatmödraskap. Möjlighet för kompromisser finns givetvis på kongressen. 

En vidgad syn på familjen
Surrogatmödraskap är när en kvinna blir gravid med den uttalade avsikten att inte behålla barnet. Frågan har en stark feministiskt symbolisk tyngd då båda sidor menar att det handlar om kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar. Det är också en fråga om vad som är biologi, genetik och föräldraskap. Teoretiskt är surrogatmödraskap upplagt för vilda diskussioner. I praktiken är det ett lågvattenmärke för den insnöade debatten om familjepolitik.

Möjligheten för fler vuxna att få närhet till barn är viktigt, inte minst för barnens skull då många barn lever med föräldrar som inte kan, vill eller orkar vara det närvarande stöd som barn behöver. Oavsett vad man tycker i frågan om surrogatmödraskap så är det tydligt att kärnfamiljs-normen är det stora problemet för vuxna som vill ha närhet till barn och barn som vill ha stöd och närhet till vuxna. Normer och juridik som gör kärnfamiljen till en religion och barn till en ägodel för kärnfamiljens vuxna är skadlig för barnen och alla familjer och relationer som inte passar in i denna trånga mall. Att vidga synen på familjen kommer därför vara den viktigaste familjepolitiska frågan. Kombinerad med feministiska förslag som individualiserad föräldraförsäkring och arbetstidsförkortning som möjliggör mer tid åt livet utanför arbetet har vi receptet på en familjepolitisk revolution. Fi har en otroligt progressiv och inspirerande politik på detta område, läs gärna, och surrogatmödraskap är i detta sammanhang en liten fråga som fått olyckligt mycket uppmärksamhet.

Argument för och emot Surrogatmödraskap
Det positiva med surrogatmödraskap är enkelt: att fler får möjlighet att skaffa barn.
Det negativa menar kritikerna är att det leder till en exploatering av surrogatmodern och att det öppnar upp för en syn på barn som varor och kvinnor som behållare. De menar att ett altruistiskt surrogatmödraskap (friviligt utan påtryckningar så som ekonomiska) kommer leda till att även det kommersiella surrogatmödraskapet ökar, att det inte går att garantera att inga pengar ges ”under bordet”, att köpare kontrollerar surrogatmoderns kropp och livsstil under graviditeten, att en social press ligger på surrogatmodern att fullfölja graviditeten även om man inte vill och att det på grund av alla dessa skäll inte kan finnas ett altruistiskt surrogatmödraskap. Att dessa aspekter inte tas upp menar kritikerna beror på att det svenska rasistiska samhället har mycket lättare att identifiera sig med de barnlösa svenskarna än med surrogatmödrar i andra länder. 

De som är positiva har presenterat vad de menar är lösningar eller lindringar på de problem som påtalats. Man menar att grundliga utredningar bör säkerställa att det inte finns ekonomiska motiv och utesluta att annan påtryckning utövas, något som man dock erkänner är i praktiken väldigt svårt att säkerställa. Kvinnan bör under graviditeten ersättas för graviditetens omkostnader och eventuella inkomstförluster av de blivande föräldrarna på samma sätt som de fått stå för kostnaderna om de själva bar barnet. Kvinnan ska ha rätt att ändra sig under graviditetens gång och behålla barnet eller för den delen göra abort på samma villkor som alla andra kvinnor i Sverige. De blivande föräldrarna ska däremot inte ha möjlighet att ångra sig utan acceptera barnet på samma sätt som om de själva burit barnet. En grundlig utredning av de blivande föräldrarna liknande den som sker vid adoption bör genomföras för att säkerställa att de är medvetna om vad deras beslut innebär och är mogna att hantera situationen. Det menas också att detta ska gälla alla surrogatmödrar oavsett land – det ska inte gå att kringgå reglerna genom att använda sig av en surrogatmoder i ett annat land.

Idag finns ett 100-tal barn i Sverige som födds genom surrogatmödraskap. Det är inte olagligt men det finns inget juridiskt regelverk som skyddar surrogatmodern vilket gör att hon idag är väldigt utsatt, vilket är ett av skällen till att det inte finns fler barn.

Vidare läsning på nätet
På Bang har Kajsa Ekis Ekman skrivit ”Vi är inte maskiner, vi är inte naturresurser” som skapat den största debatten på Bangs hemsida någonsin. RFSL´s ordförande Ulrika Westerlund svarade ”Förvräng inte debatten om surrogatmödraskap” och Ekis Ekman gav en slutreplik ”Det handlar om makt, inte om val”. Sandra Dahlén har skrivit en väldigt bra sammanfattade text, Feminister om surrogatmödraskap, utifrån en debatt mellan de båda på nättidningen Feministiskt perspektiv. (Den fantastiska tidskriften är bara tillgänglig för prenumeranter så köp och njut.) RFSL har en bra genomgång av surrogatmödraskap utifrån ganska många olika aspekter, men som självklart är färgad av deras hållning i frågan. Du kan även köpa/låna Kajsa Ekis Ekmans bok Varat och varan. Om du gör det, läs även kulturantropologen Amrita Pandes text “ Not an ‘Angel’, not a ‘Whore’ : Surrogates as ‘Dirty’ Workers in India” som är Ekis Ekmans huvudreferens. Den drar många slutsatser utifrån de intervjuade indiska surrogatmödrarnas kamp som inte kommer med i Ekis Ekmans bok.
Vänsterpartiet står inför samma situation som Fi, de har ett styrelsebeslut men medlemmarna har inte fått säga sitt ännu. Ledaren på tidningen Flamman protesterar mot partiets styrelsebeslut och Anki Ahlsten förklarar hur vänsterpartiets styrelse står i partitidningen Vänsterpress (sid 11).
Och framförallt, läs Feministiskt initiativs familjepolitik som är så mycket mer än surrugatmödraskap.           

/Jonas Göthner

Uppdatering:

Feministiskt initiativ har tagit beslutet att inte ha bestämt sig i frågan ännu. Motionen om att införa alturistiskt surrogatmödraskap i Sverige avslogs med relativt stor majoritet och motionen om att stoppa surrogatmödraskap avslogs med 57 röster mot 38. Hur surrogatmoderns rättigheter på bäst sätt säkras ska med andra ord diskutera vidare innan ett beslut kan tas.

Vänsterpartiets styrelse tog i början av 2011 beslut om att inte förespråka en utredning om surrogatmödraskap. Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Folkpartiet vill tillsätta en utredning. Moderaterna och Centerpartiet har inte tagit något beslut i frågan och Kristdemokraterna är emot möjligheten till surrogatmödraskap. Läs mer om partiernas åsikter på RFSL´s hemsida.

Fem feminister: 2. Gisèle Halimi

11 Dec
Foto: © Olivier Tétard, CC-by-sa-3.0

En av de frågor som Feministiskt initiativ vill driva är rätten till fri abort. En av de feminister som var med och drev igenom rätten till fri abort i Frankrike var advokaten, författaren, och aktivisten Gisèle Halimi. Hon var med och grundade föreningen Choisir (”Att välja”) 1971 som hade som mål att driva rätten till sexualupplysning, preventivmedel och fri abort.

En av Choisirs mest uppmärksammade aktioner var ett manifest som publicerades i en känd tidning i Frankrike där 343 kvinnor skrev under på att de illegalt genomfört en abort någon gång under sitt liv. Många av de som skrev under var kända författare, skådespelerskor och intellektuella, däribland Simone de Beauvoir, Françoise Sagan, Catherine Deneuve och Monique Wittig. Detta följdes av ett manifest signerat av 331 läkare som skrev under för fri abort. Choisir försvarade även kvinnor som ställdes inför rätta på grund av illegala aborter, där rättegången i Bobigny mot en 16-årig flicka blev ett av de mest uppmärksammade fallen. Detta ledde fram till avskaffandet av kriminaliseringen av abort i Frankrike 1974.

Gisèle Halimi föddes i Tunisien 1927 och växte upp med en judisk mamma och en muslimsk pappa. Hon utbildade sig i Paris och tog examen i både filosofi och juridik. Under 1950- och 60-talen var Halimi aktiv i kampen för befrielsen av Algeriet som varit under franskt kolonialstyre sedan 1834. Ett befrielsekrig startade 1954 som ledde fram till Algeriets självständighet 1962. Mitt under kriget gav Halimi ut en bok som dokumenterade rättegångarna kring den algeriska befrielseaktivisten Djamila Boupacha som hon försvarade i rättegångar mot franska officerare. Boken avslöjade många av den franska militärens brutala tortyrmetoder. 1981 valdes Halimi in i den franska nationalförsamlingen som oberoende socialist och 1985 började hon arbeta för UNESCO.

Böcker av Halimi som finns översatta till svenska är Djamila Boupacha (1961), På kvinnans sida (1973), samt hennes självbiografi Apelsinträdet (1988).

Gisele Halimis kamp för fri abort var sammanflätad med en kritik av nationens kontroll över kvinnors kroppar som instrument för att reproducera en viss befolkning.

Kristin Tran