Archive | Valpepp RSS feed for this section

Feministiskt studentinitaitiv – tredje störst i kårvalet

22 Apr

 

Valet till Uppsala studentkårs fullmäktige avslutades på skärtorsdagen där Feministiskt studentinitiativ var den stora vinnaren medan alla de etablerade partierna backlade i valet. Uppsala Universitets Studenter blir återigen största parti med 20,3% av rösterna, Gröna studenter fick 13,0% och Feministiskt studentinitiativ som ställde upp i sitt första kårval fick hela 12,9%.

Valets stjärna var Feministiskt studentinitiativs Jenny Jakobsson som tillsammans med en piratstudent fick mest personkryss av alla i valet. Läs gärna en intervju med henne och Thomas Karlsson i studenttidningen Ergo.

Läs gärna mer om hur Feministiskt studentinitiativ kommer förändra Uppsala studentkår genom att titta på de vinande vallöftena.

Ett stort grattis till Uppsalas studenter som fått 12,9 % och 5 mandat fantastiska feminister i sin kår!

Valresultatet:
Uppsala Universitets Studenter 20,3%
Gröna studenter 13,0%
Feministiskt studentinitiativ 12,9%
Vänsterns studentförbund 12,1%
S-studenter 11,5%
Moderata studenter Uppsala 10%
Piratstudenterna 8,8%
Rädda Carolina 5,1%
Centerstudenter Uppsala 5,0%

Feministsiskt initiativs nya kårpolitiker:
Jenny Jakobsson, Fil. Kand. Genusvetenskap
Tomas Karlsson, Fil. Kand. Statsvetenskap
Jessica Engwall, Medie- och kommunikationsvetenskap
Britta Renman, Kulturvetare
Jakob Engblom, Hållbar utveckling

Viljornas kamp – filmen om Fi

4 Mar

Filmaren Liv Weisberg kom in bakom Feministiskt initiativs kulisser och följde Gudrun Schyman, Ebba Witt-Brattström, Tiina Rosenberg, Sofia Karlsson och Devrim Mavi och andra genom svek, glädje och mediedrev. Filmen som nu visas igen i Kunskapskanalen börjar några timmar efter första mötet och följer partiet fram till valet 2006. Filmen är delad i två delar, den första har nu lagts ut på svt-play och kan ses här. Nästa del lägs upp här när den finns på nätet. De visas på kunskapskanalen:
– Del 1 visas 2 mars kl 21:00 (repris 5/3 kl 00:00).
– Del 2 visas 9 mars kl 21:00 (repris 12/3 kl 00:00).

Frågor till ”taktikröstande” feminister

15 Sep

Jag blir bekymrad över de Fi-sympatisörer som taktikröstar på de rödgröna istället för att rösta på Fi så därför riktar jag mig nu till er. Till att börja med så tror jag faktiskt inte att ni är särskilt taktiska, eftersom varenda opinionsundersökning visar att de rödgröna ändå inte kommer få regeringsmakt, om inte Fi blir vågmästare. Så nog om det. Låt oss prata politik. I början av valrörelsen hade jag viss förståelse för taktikröstarna eftersom även jag hade en förskönad bild av vänsterpolitik. Men ju mer jag läser i de rödgrönas regeringsplattform desto argare blir jag på de som godtar ett tvåpartisystem med en så dålig vänsteropposition. Det finns väldigt bra enskilda personer som verkar inom dessa partier men när man ser till politiken så kan man inte annat än fråga sig vilket inflytande dessa egentligen har haft. Därför är min första fråga till er som funderar på att taktikrösta: Har ni läst de rödgrönas regeringsplattform? Och har ni läst Feministiskt initiativs?

Min andra fråga är: Har ni funderat på vad er otaktiska röst innebär? Bara för att ta ett exempel: istället för att rösta för flyktingamnesti är ni med och stödjer en politik som tagit fram den stränga och icke-fungerande migrationspolitik vi har idag. Socialdemokraterna och Moderaterna har drivit en enig migrationspolitik under lång tid. Nu har Vänsterpartiet och Miljöpartiet fått ge efter sina krav på flyktinamnesti till förmån för sossarnas migrationspolitik. Är det vänsterpolitik att förvägra papperslösa sina mänskliga rättigheter? Är det vänsterpolitik att exploatera papperslösa som arbetskraft? De berörda har inte ens rätt att rösta i det här valet om vilken politik som ska bestämma deras livsvillkor. Istället för att rösta för långsiktig förändring i feministisk och solidarisk riktning är ni med och befäster att feminism och antirasism är frågor som alltid ska få stå i väntrummet. Under valrörelsen har strukturell diskriminering av kvinnor, rasifierade grupper, hbt-personer och funkisar i princip varit en icke-fråga för de båda blocken eftersom det ses som på sin höjd en fråga om lagar som ska justeras lite (på sikt) och inte som en politisk konflikt som kräver strukturella, omfattande och omedelbara förändringar. Därför undrar jag också hur ni som säger er ha en intersektionell analys anser att det här hänger ihop. Eftersom de rödgröna inte ens benämner rasism, antirasism eller antidiskriminering i sin regeringsplattform. De nämner inte ens klass.  

Det är många som tröttnat på det här och det syns i opinionsundersökningarna. SIFO säger att 15% kan tänka sig rösta på Fi i år, och 45% skulle tycka det var bra att vi kom in i riksdagen. I valrörelsen möts vi av en otrolig optimism som inte går att jämföra med valet 2006 då så få kände till oss och media hela tiden smutskastade vår politik och våra förtroendevalda. Till EU-valet 2009 mer än tredubblade vi våra röster jämfört med första valet. Det är många som aldrig förr röstat på Fi som säger att de tänker rösta på oss i detta val, men för att det ska göra verklig skillnad behöver vi att även ni som röstade på oss 2006 gör det igen. Allt annat är konservativt. Allt annat är en backlash för feministiska frågor, och ett stöd för urvattnad blockpolitik. Allt annat är en bortkastad röst.

Sissela Nordling Blanco,
Riksdagskandidat och 1a namn till Stockholms Stads Kommun

Årets vallåt – Gråt allians av vårt hat

9 Sep

Låt text Läs mer

Om inte nu, när? Det är dags för en feministisk revolution!

8 Sep

Ny Sifo-undersökning visar att var tredje väljare, 33 procent, kallar sig feminist. Ännu fler, 46 procent, tycker att det vore bra om Fi kom in i riksdagen. Och hela 15 procent kan tänka sig att rösta på Fi. De som på valdagen taktikröstar för en rödgrön seger – men som egentligen vill se oss i riksdagen – fullföljer en klassisk tradition att låta höger-vänsterdimensionen gå före feminism, antirasism och hbtq-rättigheter. På det sättet placeras de feministiska kraven än en gång i väntrummet.

För den som tänker att de rödgröna ändå är feminister, antirasister, socialister, hbt-vänliga, och ett ”tryggare” alternativ, så måste jag tyvärr upplysa om att deras regeringsplattform är ganska tom på radikalt innehåll vad gäller allt detta. För de som säger att man inte vet ”vart man har” Feministiskt initiativ när det kommer till klassfrågan så kan det vara på sin plats med ett upplysande om att Fi benämner klass flera gånger i sin valplattform, medan de rödgröna inte nämner klass en enda gång i sin. De rödgröna pratar inte heller om resursfördelning, eller om rasism, eller om papperslösas situation, eller om transpersoner, eller om homofobi, eller om regnbågsfamiljer, inte ens om individualiserad föräldraförsäkring och arbetstidsförkortning. Att taktikrösta på de rödgröna är att legitimera en politik som marginaliserar extremt viktiga politiska frågor till förmån för en urvattnad politik som alltmer närmar sig mitten. Att rösta för det ”trygga” framför det radikala kallas konservatism. Jag blir förbluffad över alla som annars talar sig varma om feminism, queer och antirasism för att när det väl gäller svika det enda parlamentariska alternativet som tar dessa frågor på allvar. Inget annat parti än Feministiskt initiativ lyfter fram flyktingamnesti som en valfråga. Det om något är en fråga som handlar om liv eller död, men som verkar sakna betydelse i årets valdebatter, och då kan man bara gissa hur tyst det kommer bli inne i riksdagen.

För den som ändå tvivlar på våra möjligheter att nå fyraprocentsspärren kan lite konsumentupplysning vara på sin plats: Om vi får mer än 2,5 procent får vi partistöd under de kommande fyra åren, något som dramatiskt skulle förbättra förutsättningarna för ett parti som hittills helt har förlitat sig på gåvor och medlemsavgifter. Och varje decimal uppåt eller nedåt – även under riksdagsspärren – påverkar våra möjligheter till feministisk opposition. Ett lågt valresultat kommer att tas till intäkt för fortsatt negligering av våra frågor i politiken. Omvänt innebär ett valresultat i närheten av fyraprocentsspärren att såväl medier som etablerade partier tvingas att ta oss på allvar. 
 
Slutligen – för den som verkligen vill rösta taktiskt kan spekulerandet om olika valutgångar vändas ytterligare ett varv: Tänk om alltför få röster på Feministiskt initiativ leder till att vi missar fyraprocentsspärren med minsta marginal, samtidigt som de rödgröna inte på egen hand kan bilda majoritet i riksdagen? I det läget skulle kanske några ångra att de inte agerade ”syster fyra procent” genom att rösta på Feministiskt initiativ. Med knappt två veckor kvar till valet behöver vi mobilisera alla krafter som finns, och varje röst är betydelsefull.

Sprid denna information på alla sätt du kan, sprid att du stödjer oss och få fler att våga, så kan vi få till stånd en feministisk revolution på valdagen istället för ett bevarande av blockens konservatism!

Sissela Nordling Blanco,
Kandidat till riksdag, kommun och landsting (Stockholms stad & Stockholms län)

Feministiskt initiativ – garanten för regeringsskifte

7 Sep

– Vi kan inte låta kvinnors rättigheter bli satta på väntelistan återigen. En röst på Feministiskt initiativ är det enda sättet att på valdagen göra ett tydligt ställningstagande för en politik som leder till jämställdhet, säger Gudrun Schyman.

Filmen har producerats av regissören Martin Steinberg på Steinberg Films tillsammans med Shahin Haghjou (animatör och illustratör) och Andreas Andersson (musik och ljud). Martin Steinberg har gjort flera filmer för Feministiskt initiativ i årets valrörelse.

”Det är en ära att få rösta på ett feministiskt parti”

5 Sep

”Jag skall rösta på FI. Det är en ära att få rösta på ett feministiskt parti”, säger ikonen och förfataren Birgitta Stenberg som menar att valets viktigaste frågor är ”Miljön och jämställdheten. Allt elände som den internationella kapitalismen ställer till med för miljön behöver bromsas och vapenindustrin måste det bli ett slut på. Inom jämställdheten ser det ut att hända mycket, men det är enbart på ytan. I själva verket händer det förfärligt lite.”

Vad jag lärde mig av att bränna 100000 kronor:

10 Jul
  1. Att det är provocerande att utmana den grundläggande kapitalistiska spelregeln som säger att pengar ska användas för konsumtion – mycket mer provocerande än det obehagliga faktumet att vi lever i ett kapitalistiskt system där vi konsumerar sönder vår planet och exploaterar mäniskor.
  2. Att Feministiskt initiativ ”borde” ägna alla sina resurser åt välgörenhet – medan alla andra kan arbeta med politik, bilda opponion och förändra samhället vi lever i.
  3. Att det var rent pr-mässigt en ”dålig idé” – trots att nyheten toppar alla svenska tidningar och att det i 60 länder världen över skrevs sammanlagt över 600 redaktionella artiklar.
  4. Att sedelbålet är ett ”hån mot alla fattiga” – trots att det är just dom som tjänar på att frågan kommer upp på dagordningen.
  5. Att sedelbålet ”inte kan tilltala arbetarklassen” – ett argument som säger att arbetarklassen inte anses kunna förstå något av det jag skrivit ovan.
  6. Att det går att göra radikala utspel som kritiserar lönediskrimineringen, hånar kapitalismen och kräver en radikal förändring – trots att alla andra partier är så fega att jag somnar när de debatterar.
/Jonas Göthner, Riksdagskandidat för Feministiskt initiativ

Schyman om politik och livet

28 Apr