Valplattform 2010

Det politiska landskapet 2010

Feministiskt initiativ ställer upp i riksdagsvalet år 2010. Vi är ett nytänkande parti i ett politiskt landskap där de etablerade partierna inte förmår minska könsdiskriminering, rasism och homofobi. Med utgångspunkt i mänskliga rättigheter, antidiskriminering och global solidaritet vill vi forma en hållbar politik som ser sambanden och sätter människors lika värde, klimathänsyn och kommande generationer i fokus. För att det ska bli möjligt måste vi omfördela makt och resurser.

Feministiskt initiativ har en vision om ett samhälle där alla individer kan färdas väl genom livet. För oss är välfärd inte ett skyddsnät, utan ett verktyg för att bygga ett demokratiskt samhälle fritt från diskriminering, våld och exploatering av miljö och människor. En trovärdig politik mot diskriminering måste ta hänsyn till att kvinnors och mäns situationer är olika beroende på hur könsmaktordningen samverkar med andra diskrimineringsgrunder som etnicitet, religiös tillhörighet och trosuppfattning, sexualitet, könsuttryck, funktionsförmåga, klass eller ålder. Regeringens politik har ökat diskrimineringen i samhället på samtliga diskrimineringsgrunder.

Den borgerliga regeringen går till val 2010 med ett svenskt rekord i antifeministisk politik i bagaget. Budget efter budget har omfördelat resurser från kvinnor till män, så att den genomsnittliga inkomstskillnaden mellan kvinnor och män har ökat med 12 800 kronor per år sedan 2006.[1] Nästan hundra kommuner har infört regeringens vårdnadsbidrag[2] – ett renodlat subventionerande av ett ålderdomligt hemmafruideal. Trots den ständigt kraftiga mansdominansen i börsbolagens styrelser[3] fattas inga beslut om lagstiftad könskvotering.

De rödgröna partierna har visat en djupare förståelse för vikten av ett feministiskt perspektiv i politiken, men det får alltför ofta får stå tillbaka för andra värden och intressen. Trots att oppositionen har haft åtskilliga mandatperioder på sig har de ingen politik för att angripa den systematiska löneskillnaden mellan mansdominerade industrisektorer och kvinnodominerade sektorer som vård och handel.

Även när det gäller andra diskrimineringsgrunder står såväl de borgerliga som de rödgröna tomhänta. Bristen på en antirasistisk politik har skapat barriärer för nyanlända att få arbete, bostad och ett självständigt liv i Sverige. Detta har gått hand i hand med en restriktivare flyktingpolitik och att Sverige gett upp sina internationella solidariska ställningstaganden för människor i fattigdom och flykt. Gång på gång ser vi politiska åtgärder som exkluderar icke-vita, homo- bi och transpersoner, sjuka, personer med funktionsnedsättningar och andra minoritetsgrupper.

Bristen på skillnader mellan blocken speglar en avsaknad av visioner som kan leda till att Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen. Deras ideologiska hemvist är fascismen med föreställningar om ett folk, ett land, en kyrka, ett språk och en familjetyp. En feministisk politik som tar sin utgångspunkt i motstånd mot rasism, sexism och heteronormativitet är det bästa alternativet för den som vill stoppa Sverigedemokraternas inflytande i svensk politik. Vi lovar att vara Sverigedemokraternas kraftfullaste motståndare såväl i valrörelsen som i riksdag, kommuner och landsting.

Det är otänkbart för oss att bidra till ytterligare fyra år med regeringen Reinfeldt. Ett bra valresultat för Feministiskt initiativ är en möjlighet att bredda regeringsunderlaget i riksdagen för en rödgrön regering, och samtidigt stärka möjligheterna till mångfald i politiken. Vi är garantin för en fristående opposition som kan granska politiken med feministiska glasögon – oavsett vilket block som har regeringsmakten.

Vi ställer upp i valet för att vi tycker att väljarna behöver ett rakryggat feministiskt och antirasistiskt alternativ på valdagen. Bildandet av Feministiskt initiativ och vårt deltagande i riksdagsvalet 2006 och EU-valet 2009 uppmärksammades av feminister över hela världen. Nu tar vi nästa steg i arbetet för att etablera feminismen som utgångspunkt för politisk handling och parlamentarisk representation.

 

Politiken handlar om livet

Politik handlar inte i första hand om partier och riksdagsmandat – utan om livet. För människor som utsätts för våld i nära relationer är skyddat boende en fråga om liv eller död. För den som flyr från krig och förföljelse är en solidarisk asylpolitik skillnaden mellan liv och död. För miljoner människor kan politiska beslut om miljö och klimat fälla avgöranden om liv och död, både nu och för framtida generationer. Grunden för förhindrande av krig och våld är solidarisk makt och resursfördelning.

Politiken ger oss möjligheter att agera tillsammans och på så sätt åstadkomma mer än vad vi kan göra som individer och konsumenter. Dagens utmaningar kräver att våra gemensamma resurser, skatter och tillgångar, fördelas i jämlik och klimatsmart riktning. Det räcker inte med diskussioner runt köksbordet; vi behöver gå samman och lösa gemensamma problem gemensamt.

Politiken är också avgörande för vilket liv vi har möjlighet att leva i vardagen. Hur välfärdspolitiken formuleras bottnar i hur vi ser på våra medmänniskor. De politiska besluten kring arbetsmarknad, sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg avgör förutsättningarna för hur vi kan leva våra liv tillsammans.

Så, hur ser vår vardag ut i dag? Så gott som varje samhällsområde präglas av maktordningars tydliga mönster: Kvinnor har huvudansvaret för barn, gamla och sjuka. I politik, vetenskap och näringsliv dominerar män. Medan mäns arbete ständigt övervärderas undervärderas kvinnors insatser, med lägre löner och sämre möjligheter till befordran som följd. Lesbiska, icke-vita och funktionshindrade kvinnor diskrimineras dagligen. Kvinnor tvingas leva i rädsla för mäns våld och reduceras till sexobjekt i reklam och media. Sexslaveri, människohandel och prostitution är vardag för många kvinnor och barn.

Diskriminering och ojämlikhet präglar samhället: Barns rättigheter och behov beaktas inte eller åsidosätts vid samhällsplanering och beslutsfattande på olika nivåer. Papperslösa barn och unga lever under oacceptabla villkor. Skola och samhälle präglas av heteronormen och av idén om tvåsamhet som det självklara och obligatoriska sättet att leva. De maktordningar som upprätthåller dessa förhållanden samverkar med varandra och gör det svårare för alla människors att utveckla sin fulla potential.

Nästan alla partier bekänner sig till jämställdhet som ett politiskt mål – att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Men de etablerade partierna stannar alltför ofta vid tomma ord och saknar insikterna och engagemanget att utforma en långsiktigt fungerande feministisk politik.

Vi väljer att låta feminismen utgöra själva utgångspunkten, medan andra partier använder feminism som ytterligare en krydda till ett redan formulerat utgångsläge, såsom socialism, liberalism eller grön ideologi. Därmed låter vi oss inte begränsas i vår politik för jämställdhet och antidiskriminering av lojalitet med ideologier som formades av män för generationer sedan.

 

Våra prioriterade frågor

Vi är inte ett enfrågeparti. Vi har ett omfattande politiskt program, där vi tar ställning på samtliga samhällsområden med feminism och antidiskriminering som utgångspunkter. I valet 2010 lyfter vi särskilt fram följande frågor:

  • Jämställda löner. Kvinnor tjänar i genomsnitt 4 700 kronor mindre i månaden än män på en heltidstjänst. [4] Sammanlagt saknas det varje år mer än 70 miljarder i kvinnors lönekuvert om kvinnor ska ha lika hög lön som män. [5] De som arbetar inom kvinnodominerade områden som vård och skola har lägre lön än de som jobbar i mansdominerade industrisektorer. Kvinnors lönearbete värderas helt enkelt lägre än mäns. Vi vill inrätta en jämställdhetsfond som omfördelar pengar mellan arbetsgivare för att finansiera höjda löner i kvinnodominerade arbeten och sektorer. En höjning av arbetsgivaravgiften med en halv procentenhet – en jämställdhetsavgift – läggs på alla arbetsgivare. Samtidigt bidrar staten med samma summa, 4 miljarder kronor. Pengarna fördelas ut till arbetsgivare för att höja lönerna i kvinnodominerade yrken.
  • Individualiserad föräldraförsäkring. Idag behöver många kvinnor med små barn gå ner i arbetstid och inkomst för att få vardagen att gå ihop. Samtidigt arbetar män med små barn fler timmar än någon annan grupp i samhället. Det är dags för män att stå emot arbetslivets krav och fullt ut kräva sin del av föräldraansvaret. Det vinner alla på i längden. Arbetsgivares föreställningar om att kvinnors insatser på arbetsplatsen minskar när de får barn gör att kvinnor får lägre lön och sämre anställningsvillkor redan vid anställningen. Genom att individualisera föräldraförsäkringen strävar vi efter att förebygga förutfattade meningar om föräldraskap som något knutet enbart till kvinnor och på så sätt få en rättvisare arbetsfördelning mellan lönearbete och obetalt arbete i hemmet. En individualiserad föräldraförsäkring är ett första steg mot en rättvisare arbetsdelning både i arbetslivet och hemma. Föräldraförsäkringen måste anpassas till såväl ombildade familjer och regnbågsfamiljer som till ensamstående föräldrar.
  • Ett modernt föräldrabegrepp. Vi vill skapa ett samhälle som uppvärderar och möjliggör en mångfald av familjebildningar. Politiken och samhället måste anpassas för såväl ensamstående föräldrar som för ombildade familjer och regnbågsfamiljer. Människor som lever i samkönade relationer måste få förstärkta möjligheter till föräldraskap, bland annat genom anonyma donatorer av ägg och sperma. Flera personer ska kunna erkännas som föräldrar för ett barn. Även ensamstående ska kunna skaffa barn genom insemination. Dessutom behöver ensamstående föräldrar få ett starkare ekonomiskt stöd, bland annat genom att underhållsbidraget höjs till 2 000 kronor per månad och att bostadsbidragssystemet ses över.
  • Arbetstidsförkortning. Den ökande produktiviteten i ekonomin ledde länge till både inkomstökning och arbetstidsförkortning. Sedan 1970 har dock heltidsnormen legat fast vid 40 timmars arbetsvecka.[6] Välfärdsökningen har sedan dess framförallt bestått av ökad konsumtion. 40-timmarsveckan förutsätter ett samhälle där kvinnor jobbar deltid för att ta hand om hem, barn och gamla. En daglig arbetstidsförkortning för alla omfördelar så att stressen minskar, samtidigt som det blir lättare att kombinera yrkesarbete med samhällsengagemang, föräldraskap och fritid. Sammantaget får vi då kraft att arbeta fler timmar under livet, inte färre. Arbetet kan också fördelas på fler människor, inte minst viktigt i tider av stor arbetslöshet bland ungdomar. Staten behöver investera resurser och ta initiativ till en dialog med arbetsmarknadens parter, med målet kortare arbetsdagar.
  • Jämställt företagande i ett jämställt näringsliv. På få områden är könssegregeringen större och könsbalansen mer ojämn än inom företagandet. Lönsamheten i de svenska företagen bromsas idag effektivt av att de leds av samling vita män. Det finns fler som heter Anders i de svenska börsbolagens styrelser än det finns kvinnor. Det är dags att sätta stopp för det envisa inkvoterandet av män till ledande befattningar. Lagstifta om att minst 40 procent av styrelseledamöterna i de börsnoterade företagen ska vara kvinnor respektive män.
  • Ett arbetsliv fritt från diskriminering. Frihet från diskriminering är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Rätten till arbete är en annan. Diskriminering i arbetslivet drabbar människor bland annat på grund av kön, ålder, etnicitet, religion och sexuell läggning. Personer med funktionsnedsättningar exkluderas ofta redan innan de ens kommit in på arbetsmarknaden p.g.a. bristande tillgänglighet. Vi vill ta krafttag mot diskriminering och driver därför en höjning av skadestånden i diskrimineringsmål.  Det måste kosta att bryta mot mänskliga rättigheter.  
  • En samlad social försäkring. När trygghetssystemen bantas och monteras ner ökar avståndet mellan grupper i samhället. Vi vill värna välfärdssystemet. Dagens socialförsäkringssystem är ineffektivt, rättsosäkert och ser inte till varje människas helhetssituation. Människor bollas mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och socialtjänsten och får vänta länge på utbetalningar.  För att förkorta processerna och förhindra att människor hamnar mellan stolarna vill vi införa ett helt nytt trygghetssystem med en samlad social försäkring på ett och samma ställe. Ett samlat trygghetssystem ökar dessutom möjligheterna att samordna rehabilitering av sjuka och främja återgång till arbetslivet.
  • Ett nej är ett nej. Vi är trötta på att rättsväsendet om och om igen skuldbelägger kvinnor som anmäler våldtäkter. Domstolarna ska utgå från att män förstår vad ordet Nej betyder – det tror vi att de gör. Vi tror att män kan ta ansvar för sina handlingar. Vi vill att det ska finnas möjlighet för åklagare och advokater att i rättssalen ställa frågan: När och hur fick du samtycke till sex? Lagen ska ändras så att brist på samtycke blir grunden för definition av våldtäkt. För att kunna anmäla denna typ av brott krävs även ett värdigt bemötande från samhället. Alla yrkesverksamma som kommer i kontakt med brottsoffer, ska vara utbildade i antidiskrimineringsperspektiv och våldets normaliseringsprocess.
  • Gör barns rättigheter till lag. Gång på gång riktar FN:s Barnrättskommitté kritik mot att Sverige förvägrar barn deras mänskliga rättigheter. Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention, men eftersom den inte har gjorts till lag går det inte att hänvisa till barnens rätt i domstol. Det får allvarliga följder i viktiga beslut som rör barnet inom exempelvis socialtjänsten och rättsväsendet. Vi vill att barn ska ha rätt att vara målsägande i brottsmål och därigenom ha rätt till målsägarbiträde. Vi vill att barn som har bevittnat våld eller varit utsatta för våld ska få ökad brottsofferersättning. Asylsökande barn och unga har också svårt att hävda individuella skäl till skydd och barn som lever i Sverige utan papper nekas rätt till skola, bostad och sjukvård. Det är hög tid att FN:s barnkonvention blir svensk lag.
  • En grön omställning. Klimatfrågan handlar om rättvisa. Fattiga kvinnor i tredje världen r de som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det är dags att tala om riktig klimatpolitik istället för att fokusera på individuella lösningar. Vi behöver problematisera tillväxtdoktriner som inte tar hänsyn till miljön och social utveckling. Väst står för 80 procent av de historiska växthusgasutsläppen. Vi kräver att Sverige tar sitt ansvar som i-land och betalar av sin skuld till u-länderna genom att bidra med teknik och resurser. Vi behöver sätta utsläppstak och ransonera växthusgasutsläppen – med hänsyn till klass och rätt till social utveckling. I Sverige behövs en utbyggd kollektivtrafik, energisnåla bostäder och minskning av köttkonsumtionen. Avskaffa momsen på tåg- och bussresor och ge SJ och Trafikverket mer resurser och nya direktiv så att biljettpriserna sänks. För att nödvändiga beslut ska kunna tas behövs kvinnor, främst från syd, på beslutsfattande positioner eftersom de är viktiga aktörer.
  • Aktivera pensionspengarna till klimatomställning. För att bromsa klimatförändringarna måste vi minska västvärldens fossilberoende, som både bidrar till klimatförstöringen och ökar säkerhetsriskerna, bl.a. genom väpnad jakt på olja. Vi måste investera i klimatvänliga transporter och bostäder. AP-fonderna, som förvaltar en del av våra pensionspengar, kan vi aktivera genom att låta dem bidra till finansieringen av den nödvändiga klimatomställningen. I dag investeras våra pensionspengar uteslutande där AP-fondernas placerare tror att avkastningen är störst på kort sikt. Det innebär ofta oetisk spekulation på börsen där de bidrar till att finansiera väpnade konflikter i världen. Investera istället en del av pengarna i klimatomställningsprojekt med låg risk och jämn avkastning, och minska på så sätt också riskerna för framtida finanskriser.
  • Säkerhetspolitik för människor – inte stater. Kvinnors säkerhet står inte på den säkerhetspolitiska agendan trots att mäns våld mot kvinnor varje år skördar hundratusentals offer – fler än de som dör i väpnade konflikter. Runt om i världen står män för mer än 90 procent av alla våldshandlingar – handlingar som drabbar såväl män som kvinnor, vare sig det kallas fotbollsvåld, inbördeskrig, lägenhetsbråk eller våld i hederns namn.
    I Sverige är säkerhetspolitiken inriktad på samma frågor som i andra länder: militära insatser och manligt maktspråk i den internationella politiken. Sverige säger sig vilja minska spänningen i världen men agerar samtidigt som aktiv samarbetsparter inom den militära alliansen NATO och som en aggressiv vapenexportör. Svenska JAS-plan säljs till länder där oppositionen i stället kräver mat och mediciner till befolkningen.
    Sverige ska vara fortsatt alliansfritt och ska kalla hem de svenska soldaterna från Afghanistan och i stället bedriva en aktiv politik i riksdagen, i EU och i FN för alla människors säkerhet och frihet från våld. Ställ om de enorma resurser som i dag satsas på vapenproduktion, militära insatser och svenska soldater – de gör bättre nytta i biståndsinsatser för mödra- och barnhälsovård, säkra aborter och arbete mot mäns våld. Kvinnor måste vara delaktiga i konfliktlösning och fredsbyggande.
  • Global rättvisa. Västvärldens kolonialism fortsätter prägla relationerna mellan världens olika länder. Den orättvisa fördelningen av jordens resurser tvingar stora delar av världens befolkning, särskilt kvinnor och barn, till ett liv i extrem fattigdom med utsatthet för våld och sexuella övergrepp. Samarbete med folkrörelser över nationsgränser är nödvändigt för att skapa en jämlik, jämställd och rättvis värld. Västvärlden måste sluta kräva frihandelsavtal som leder till ökad miljöförstöring, lönedumpning och exploatering. Multinationella företag behöver ta ökad hänsyn till miljö, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Det behövs en utrikespolitik som präglas av ett feministiskt och anti-kolonialt perspektiv där rättvis resursfördelning, mänskliga rättigheter och en aktiv klimatpolitik står i centrum.
  • Solidarisk asylpolitik. Så länge världen är uppdelad och präglad av orättvisor – krig, tortyr, miljökatastrofer, statligt förtryck, förföljelse, fattigdom, våld, sexuella övergrepp och rättslöshet – kommer det att finnas människor som väljer att lämna sina hemländer eller fly för att söka skydd och ett värdigare liv i ett annat land. Det bör vara varje människas rättighet. Tills detta krav uppfyllts behövs en genomgripande förändring av migrationspolitiken så att den uppfyller internationella konventioner. Rätten till skydd mot förföljelse och grova kränkningar kan inte förhandlas bort med ekonomiska argument. Migrationsmyndigheterna behöver ett tydligt mandat att fatta beslut på solidarisk grund och mer resurser bör läggas på att förstå asylsökandes asylskäl – särskilt kvinnors, hbt-personers och etniska minoriteters situationer. Att stanna i Sverige när man har anknytning till landet ska bli lättare även vid uppbrott från en relation om den inneburit våld. I Sverige lever idag tiotusentals personer som papperslösa, utan grundläggande rättigheter, bland annat till följd av en rättsosäker asylprocess. De bör få uppehållstillstånd. Fi vill också sätta stopp för EU:s kriminalisering av migranter och det våld som migranter utsätts för i förvar, vid avvisningar och vid gränserna.
    Asylrätten i Sverige har under de senaste åren urholkats mycket framförallt på grund av domstolarnas restriktiva tolkning av lagtexten. För att återställa asylrätten till en humant godtagbar miniminivå samt garantera rättssäkerheten vill vi att det ska inrättas en oberoende delegation för asylrättsfrågor som bland annat ska vara sakkunnig när det gäller att bedöma om ett land är i krig eller inte. Vi anser vidare att ett barn som söker om uppehållstillstånd ska bli betraktad som barn oavsett om denne fyller 18 år under asylprocessen. Det samma ska gälla när någon söker uppehållstillstånd på grund av anknytning till ett barn.
    Vi anser även att det nyligen införda försörjningskravet vid anhöriginvandring ska avskaffas samt att det ska finnas en reell och inte bara en hypotetisk möjlighet till vård i hemlandet för att svårt sjuka, skadade eller funktionshindrade asylsökande ska kunna utvisas dit. Sverige ska inte hänvisa ensamma kvinnor till internflykt i länder där kvinnor inte har samma möjligheter som män att leva ensamma och vara familjeförsörjare. 

 

[1] http://www.dn.se/opinion/debatt/inkomstklyftorna-okar-mellan-man-och-kvinnor-1.915845

[2] http://www.skl.se/artikel.asp?A=56315&C=7092

[3] http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3452389.svd

[4] http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____149077.aspx

[5] Uppgiften bygger på en utredning som Riksdagens utredningstjänst lät utföra åt Gudrun Schyman när hon satt i riksdagen som politisk vilde. Riksdagens utredningstjänst byggde sin utredning på dåtidens löneskillnad, som alltså är större i kronor och ören nu än den var då. (Riksdagens utredningstjänst: PM 2006-07-14, Dnr 2006:1486)

[6]http://www.regeringen.se/content/1/c4/22/10/c2ffa4b8.pdf, s. 9.

Annonser
%d bloggare gillar detta: